Från ett helvette
Efter timmar och även dagar av resa så kom vi fram till vår destination, ni vet känslan när man var liten och fick äntligen gå in leksaksaffären? den lyckan och glädjen kände jag på mig direkt. Jag var så glad att jag äntligen kunde sova utan att höra ljudet av när bomberna nådde marken , eller när varningssignalerna sattes på några minuter innan vi blev attackerade. Jag minns att jag kallade de signalerna för dödenssignaler. Man kunde inte göra något förutom att bara sitta hemma och be till gud om att man inte skulle bli träffad.
Så där var vi , i Tehran. Pappa hade ordnat så att vi skulle få hyra ett rum ifrån en familj där, minns att rummet var inte större än 20kvm. Vi hade ett kök oxå minns jag , eller ett hörna som var cirka 10 kvm stort som vi använde som kök. Och så var det ett badrum oxå , fast förutom badkar eller dusch för det fanns inget sånt då. Varje gång man ville duscha så fick man koka vatten och sedan ha kallt kran vatten för att blanda så det blir ljumet.
Jag och min lillebror skojade alltid med varandra , jag var 4 och han fyllde 2 år. Vi var bästa vänner och de enda vänner båda hade. En gång så ville vi busa lite , så mamma bad oss att vänta i badrummet tills hon skulle hämta våra handdukar så att vi kunde duscha. Men jag och min lillebror ville verkligen busa så vi började kasta vatten på varandra, efter några få sekunder så kom mamma springandes mot oss. Hon skrek så högt på mig om att jag slösade vatten när det var det enda vi hade för den dagen, och där kom den. Min första örfil , de va så mycket ilska i den . Inte nog med att den var hård utan de va så mycket i den örfilen. Jag minns att jag inte fick ut ett ljud, både mamma och lillebror kollade på mig. Jag fick inte fram ett ljud utan bara satte mig på pallen så att mamma kunde hjälpa mig att duscha , jag åt inte ens middag den kvällen utan la mig direkt efter duschen.
Dagarna gick och vi gjorde ingenting förutom att bara vara hemma och vänta , jag minns att vår granne tyckte synd om oss. Han var en mycket äldre man som hade en bänk utanför sitt hus där han hade frukt på som han hade plockat, han sålde de för att kunna försörja sin familj. Jag minns att han brukade komma varannan fredag med två påsar fulla med olika sorters frukter. Jag och min lillebror började vänja oss så mycket med livet där även om det inte var livet som var vårt mål , men ändå så var det bättre än de helvettet vi hade.
