Iran
Hej De va ett tag sen jag skrev jag vet.. Men de bara det att när jag skrev de två inläggen innan så fick jag minnen tillbaka. Minnen som jag hade försökt att radera helt och hållet. Men nu är jag redo igen, redo att fortsätta skriva och lägga ner min tid här. Gud vad vackert det är med fåglar som sjunger så här tidigt på morgonen här i Lidköping. Actually så är Lidköping en av Sveriges vackraste stad i mina ögon och jag är så himla glad över att få ha blivit uppväxt här. Well.. Vi stannade i Iran i några dagar upp till 6-7 månader. Vi började vänja oss med miljön, med språket och till och med lagen. Jag är uppväxt i en familj där även om jag är muslim så har jag aldrig blivit tvingad till att bära på slöjan. Men i Iran så måste man ha slöja som kvinna när man är utomhus. Vi ville verkligen att månaderna skulle gå fortare men de kändes så segt. Lekarna tog slut, fantasierna försvann och drömmarna hängde på en lös tråd. Vi fick iallafall vänner där, pappas vänner som vi brukade hälsa på var en av världens trevligaste människor jag mött i livet. Mannen i huset brukade ta med mig och min lillebror och hans dotter ut och åka runt med bilen. Det var då det bästa jag visste, eftersom jag fick välja vilken väg han skulle ta, med tanke på att jag inte kände igen gatorna. Månaderna gick och mamma mådde sämre eftersom hon var gravid och inte visste om det. Medan pappers arbeten tog sin tid så ville mamma åka tillbaka till iraq nu när vi hade vårt medborgartillstånd i Iran. Så vi åkte tillbaka till min mormors hus, då mamma var gravid i åttonde månaden. Jag minns inte ifall jag var glad över att jag skulle få ett till syskon, jag minns verkligen inte. Jag hade ju redan en lillebror som var min bästa vän. Efter cirka 20 dagar så föddes min nya lillebror, han blev inte så älskad av mig den tiden för nu var det inte bara två av oss utan ännu en lillebror som skulle nu få vara med i våra lekar.
